Fantomen-krönika 23

Jag har recenserat serietidningen Fantomen Krönika 1/1998. För den som inte kan eller vill titta på videoklippet så finns texten nedan.

Fantomen-krönika 23 (1/1998)

Den 23^:e Fantomen-krönikan är en tidning som handlar i huvudsak om den 14:e Fantomen, med tre frejdiga äventyr som utspelar sig på 1820-talet.

Hans Lindahls omslag föreställer den här gången den 14^:e Fantomen i en eländig situation uppbunden på ett träkors. I bakgrunden ser vi skisser av sonen Kit och en argsint kines. För att vara ett krönike-omslag så är det inte så snyggt. Färgerna gör sig dåligt tillsammans och försvagar mycket av dramatiken i bilden. Jag får sätta mitt hopp desto till innehållet i numret istället.

Kalisekten

Den första berättelsen i tidningen heter ”Kalisekten” och det är skrivet av Norman Worker och tecknat av Jaime Vallé. Det var det sjätte fantomenäventyret Worker skrev och det publicerades för första gången i tidningen Fantomen nr 4 1977.
1825 är året då historien tilldrar sig. Det drar igång då en karavan av köpmän en natt blir överfallen av banditer. Attacken är snabb och brutal, och den är lite ovanlig på så viss att banditerna i stor utsträckning använder strypning som stridsmetod. Endast en person lyckas fly från platsen – en man vid namn Ram Chand, son till prinsen av Marabar.
Efter en lång och riktninglös vandring förirrar sig Ram in i de Djupa skogarna, där han upptäcks av en bandar och förs till Fantomen i Dödskallegrottan. När Ram efter några dagar vaknar till sans berättar han om det vedervärdiga dådet som han flytt från. Fantomen bestämmer sig för att följa Ram hem till Marabar för att se om han kan göra något att stoppa banditerna.
Snart börjar en hel del peka på att det är en stryparsekt som tillber dödsgudinnan Kali som är i farten. Inte nog med det. De tycks även ha nästlat sig in Marabars hov, med ambitionen att störta prinsen och ta över riket. Det är inte lätt att veta vem det går att lita på.
”Kalisekten” är ett okej äventyr som har den klassiska stil som vi känner igen från de gamla historiska äventyren. Själva intrigen är ingenting utöver det normala men berättelsen gå åtminstone framåt. Dock känns slutet lite för abrupt för vara tillfredställande, vilket dra ner helhetsintrycket lite. Men på det stora hela så är äventyret ”Kalisekten” värt att läsas.

Gula flodens pirater

”Gula flodens pirater” är gjort av Norman Worker och Jaime Vallvé. Det publicerades ursprungligen i Fantomen nr 11 1984.
Historien utspelar sig på den 14:e Fantomens tid i början av 1800-talet. Det börjar med att Djungelpatrullen under Fantomens ledning slår till mot en illegal opiumhåla i Morristown. Själva tillslaget är lyckat, inrättningen får stänga ner, men det stoppar inte smugglingen av opium in i Morristown, då det är en väldigt lönsam affär för många rika män. Fantomen vet att opiumet kommer in via skepp från Kina. För att få hjälp vänder han sig till Bengalis guvernör sir Cedric. Fantomen går dit som Herr Walker.
Sir Cedric säger sig ta Walkers information på allvar, men i själva verket är han en ful fisk som samarbetar med opiumligan. Cedric varnar den kinesiska ligan för Walker och därför är den beredd då Fantomen gör ett tillslag mot deras skepp utanför Bengalis kust. Det blir en hård strid men till slut övermannas Fantomen och tas tillfånga ombord. Därefter avseglar skeppet tillbaka mot Kina.
Detta sker framför ögonen på Fantomens tonåriga son Kit. Han tvekar dock inte. Han tar första bästa båt till Kina för att där försöka rädda sin far.
”Gula flodens pirater” är spännande äventyr i den kategori där Fantomens son får vara berättelsens hjälte. De första sidorna är lite tröga men därefter blir historien tätare och riktigt underhållande. Jaime Vallvé bilder fungerar bra även om det inte sprakar till sådär alldeles extra som det kan göra i hans bästa stunder. ”Gula flodens pirater” är ett frejdigt fantomenäventyr som kreatörerna verkar ha gjort med gott humör. Och allt är precis så svartvitt som det ger sken av att vara.

Ch'Gaans förbannelse

Numrets sista story är författat av Idi Kharelli och tecknat av Georges Bess. Äventyret heter ”Ch'Gaans förbannelse” och publicerades för första gången i Fantomen nr 23/1982. Förutom här i denna Fantomen-krönika har äventyret gått i repris ytterligare en gång i Sverige, nämligen under 2015, där den kunde läsas i färg för första gången.
Äventyret utspelar sig 1827 då den 14^:e Fantomen fortfarande är aktiv. Vid den tiden drabbas Mori-stammen i Bengali av giriga slavjägare, vilket leder till att deras medicinman Ch'Gaans försöker tala för att göra våldsamt uppror mot de brittiska kolonisatörerna, medan den 14e Fantomen försöker frita de infångade människorna från ett slavskeppet.
Här finns ett starkt persongalleri. Förutom den stridshetsande Ch'Gaan har vi t.ex. den något mindre handlingkraftiga Mori-hövdingen M'Pande, den konjaksdrickande guvernören Lord Flimsey och den skrupelfria piraten och slavhandlaren X.
Äventyret ”Ch'Gaans förbannelse” är alldeles utmärkt skrivet. Det har betydligt fler dramaturgiska vändpunkter än de flesta fantomenäventyr, och detta gör att jag som läsare inte tröttnar på berättelsen utan den stimulera mina läsnerver ändå till äventyrets upplösning. Huvudpersonerna har också större djup än vanligt, och jag är faktiskt inte helt säker på vem som är den huvudsaklige skurken i berättelsen ens efter att jag läst klart den. Tillvaron är inte helt svartvit utan här har figurerna grader av både moral och omoral som motiverar dem. Det är ett väldigt gott hantverk, helt enkelt.
Dessutom är Georges Bess bilder, både till komposition och verkställande, i mitt tycke helt magnifika. Allt detta sammantaget gör ”Ch'Gaans förbannelse” till ett toppenäventyr och en riktig godbit i fantomenhistorien.

Sammanfattning

Fantomen krönika 23 är ett nummer med tre action-fyllda äventyr, som spänner sig från att vara bra till oerhört bra. Samtliga berättelser är skicklig författade och begåvat tecknade, men det är framför allt ”Ch'Gaans förbannelse” som sticker ut som någonting alldeles extra minnesvärt. I sin helhet är krönika 23 en härlig läsning från början till slut.

Det torra landet

Jag har recenserat äventyret Det torra landet, som är skrivet till rollspelet Western. För den som inte kan eller vill titta på videoklippet så finns texten nedan.

Det torra landet

Det torra landet är ett äventyr till bordsrollspelet Western som även var konventscenario på GothCon år 2016. Därefter har det kommit ut i tryckt form. Det är gjort av Tove och Anders Gillbring, med Lukas Thelin som given illustratör. Äventyret är tänkt att spelas med de sex färdigskrivna rollpersoner som medföljer äventyret, men det ska gå ganska lätt att modifiera det till andra och/eller något färre rollpersoner.

Handlingen utspelar sig i Alabama sommaren 1876, och i huvudsak Scott County, som är ett ganska speciellt område på så vis att där sedan ett år tillbaka råder ett alkoholförbud. Det röstades nämligen igenom av countyt invånare efter en stark kampanj av den starkt övertygade nykteristen Prudence Clearwater och hennes make Montgomery. Med förbudet är inte uppskattat av alla, och det kan hävas nu ett år senare, då en ny omröstning ska hållas. Det göras ska i samband med amerikanska självständighetsdagen som många medborgare säkerligen vill fira med ett glas eller två.

Good Times MacGee är en man som försörjer sig på sprithandel, varför han aktigt jobbar för att det lokala spritförbudet ska upphävas, och han tar till mer eller mindre schysta metoder för att lyckas. Han har också utlyst en tävling, en kapplöpning där det gäller att vara först med att smuggla in några tunnor sprit till Scott Countys residensstad Waldron, senast till 4 juli. Så MacGee kan bli populärare och rikare än någonsin.

Det är i denna tävling som rollpersonerna ska ställa upp, och sannolikt så i samma lag. De kommer ha möjlighet att välja olika vägar till Waldron, vilket kommer att påverka vilka händelser som sker efter vägen som mer eller mindre kommer att sakta ner dem.

Det torra landet har ett fint och tydligt upplägg. Här finns plats för mycket variation. Även om det det finns tydligt beskrivna spår i äventyret så kan dessa fort ändras, så fort rollpersonerna hittar på andra lösningar eller vägar kring uppkomna hinder. Så som jag tycker det ska vara.

De färdiga rollpersonerna är välskrivna och inspirerande. Alla har de sina egenheter som gör dem spännande på sina egna sätt. De flesta har även mycket personliga motiv till att ställa upp i kapplöpningen till Waldron.

Till scenariot följer det även några fina hjälpmedel i form av lösa ark i styvt papper. Det är ett par kartor och illustrationer på viktiga spelledarpersoner och diverse händelser, vilka med fördel klipps ut till att presenteras för spelarna då det blir rätt tillfälle för det. Både kartor och bilder håller gediget hög klass, såsom Åskfågelns gjort under en lång tid.

Sammanfattning

Det torra landet är en utmärkt produkt till Western. Det är både dramaturgiskt och textmässigt bra utfört. Thelins illustrationer är minst lika bra på att bidra med stämningen till scenariot. Utan tveksamhet kallar jag “Det torra landet” för en kvalitetsprodukt och ser emot den gång då jag själv ska få tillfälle att spelleda det.

Trenne T:n

Jag har så smått börjat knåpa på ett rollspelsystem som jag tycker verkar lovande. Det är en målsättning att det på något vis ska publiceras innan detta år är slut, i någon form. Det går under projektnamnet TTT-systemet. Inspirerande för mig är det i alla fall.

Liten detalj för små strån

Är det god service eller bara fördomsfullt att ge extra servetter till en kund som just köpt dressingstinna hamburgare?

Personligen anser jag det förstnämnda. Jag blir glad av att få några servetter extra i de fallen. Det uppskattas!

Choklad i kortform

Under den här hösten läser jag Företagsekonomi och under första delkursen i september fick vi i uppgift att författa en liten tänkande text i formen av ett "blogginlägg". Det skulle utgå från det grupparbete om globalisering som vi gjorde under delkursen.

Så här blev min text:

I det grupparbete jag och min grupp utför (som kretsar kring den minst sagt globaliserade chokladindustrin) har en del tankar dykt upp i skallen.

En kunskap om svåra humana problem har framträtt. På många håll i Elfensbenkusten (världens största kakaoproducent) tvingas barn arbeta under slavliknande förhållanden. Det är något som de flesta av oss svenska chokladälskare inte har en aning om. Vad vi generellt nog kan sägas veta är att matproduktion inte alltid är rättvis mot världen, och vi är till viss del medvetna om att vi kan göra aktiva val genom att handla varor märkta med Fairtrade eller liknande:

”En hjälp i affären är de certifieringar och märkningar som gör anspråk på att garantera bra villkor. Men se upp, långt ifrån alla ställer relevanta krav på produkterna.” (Olofsson & Öhman 2012, s.235)

Ändock det saknas hos de flesta svenskar en kunskap på djupet. Vad gör de olika märkningarna för skillnad? Min slutsats är att informationstakten måste öka på det här planet. Som jag finner nedan:

”Begreppet kommunikationsteknologi ska förstås i bred bemärkelse. Begreppet syftar dels på ny teknologi inom exempelvis transporter, dels på ny teknologi som har sin grund i informationsteknologin. Båda handlar om en sorts kompression av tiden och rummet, ...” (Jensen & Tollefsen 2013, s.63-64)

Vi kan med hjälp av den nya informationsteknologin (där internet är ett bekant exempel) tillskansa oss mängder av information kring kakaoskördarnas usla arbetsförhållanden, och därefter bedöma om vi tycker det är rätt eller inte.

Man ska dock ha respekt för stora flöden då man riskerar att drukna i dem, alternativ bara flyta med och eventuellt hamna i fel ”informationsfårar”. Därför är det så oerhört viktigt att ha källskritiska verktyg, eller ”källkritiska åror” för att kunna navigera rätt i flödeströmmen av information.

Vi bör, likt dr Livingstone en gång i tiden gjorde, alltid söka oss mot flödets källa.

Trevlig helg!

Dags för blod och plasma

Det har gått över ett år sedan jag var på Blodcentralen senast. Då hade jag dåliga blodvärden och fick en karta järntabletter och skulle ta ett uppehåll några månader. Sedan dess har det bara inte blivit av att jag återvänt dit. Tycker det är dåligt gjort av mig. När jag inte är där regelbundet kommer jag av mig och det kan då bli sådana här långa pauser.

Men nu har jag bestämt mig. Jag ska dit nu i veckan och kolla blodvärdena. Har skrivit upp det i min agenda och härmed även skrivit det här. Så det blir alltså av. Gott!

Då återstår bara att hoppas att järnvärdena är så bra så jag kan börja lämna blod och blodplasma någorlunda regelbundet igen.

Uppryckning

Nu är det mer än väl dags att ta tag i saker, att rycka upp sig. Min kreativa sida har gått på tomgång och inte producerat ett endaste dugg de senaste månaderna. Jag har ingenting att skylla på längre, nu när jag har kommit i ordning i mitt nya hem.

Därför ska jag från och med morgondagen skriva minst en sida god text om dagen. Dosen kommer sannolikt så småningom ökas successivt. Kommer jag inte igång nu så kommer jag nog aldrig igång.